Min debut med manus och regi av Doktor Glas - fritt efter Hjalmar Söderbergs Doktor Glas - i Mariefred 12, 14 och 15 november 2025 gick mycket bra! Så här skrevs det bl a om föreställningen:
"Fredrik Lundkvist har gjort en fantastisk bearbetning av Hjalmar Söderbergs berättelse om Doktor Glas och hans regi och uppsättning är lika spännande."
"En synnerligen sevärd föreställning och väl förtjänt av all den uppmärksamhet och framgång den kan få. När klassiska texter anpassas – som på detta sätt – för att på ett attraktivt och effektivt sätt också nå ny ung publik utan att avlägsna sig från författarens mening med stycket upprätthåller vi en levande teatertradition."
Nu väntar planering inför vidare föreställningar på andra orter.
Om min uppsättning av Doktor Glas (ur programblad)
I denna nytolkning av Hjalmar Söderbergs klassiker möter vi doktorn som två gestalter: Gabriel – den reflekterande, behärskade och medvetna läkaren – och Tyko – den undanträngda, rastlösa och handlande sidan.
Tillsammans gestaltar de ett mänskligt medvetande i konflikt. Gabriel söker mening och kärlek, Tyko söker rörelse och befrielse. När deras röster vävs samman blir Doktor Glas inte längre enbart berättelsen om ett moraliskt dilemma – utan också om kampen mellan tanke och drift, mellan längtan och handling, mellan det liv som levs och det som aldrig blev.
Genom dialogen mellan dessa två personligheter öppnas ett inre drama: ett möte mellan Jungianska arketyper – Persona och Skugga – där doktorn själv blir scenen för sin egen delning.I denna uppsättning kompletteras kärleken – den eviga drivkraften hos Söderbergs Glas – med ett tydligt fokus på handling som motgift mot leda och rastlöshet.
Här blir kärleken inte längre det enda svaret på livets meningslöshet. Här finns också handlingen – driften att agera, att våga – kanske till och med att förstöra för att leva.
Barndomens minnen och skuggor ligger som en klangbotten i denna inre duett. Publiken bjuds in till att inte bara följa ett människoöde, utan att lyssna in den inre rösten som talar i oss alla – rösten som viskar: "Varför lever jag som jag gör?"
Pjäskoncept
Pjäskonceptet bygger på Jungs teori om det splittrade jaget – människans behov av att integrera sina motsatser. Handlingen i Doktor Glas tolkas inte som ett yttre morddrama, utan som en inre process: ett desperat försök att förena den tänkande människan med den kännande.
Genom dialogen mellan dessa två personligheter öppnas ett inre drama: ett möte mellan Jungianska arketyper – Persona och Skugga. Genom att låta doktorn dela sig själv på scenen skapas en ny energi: dramat mellan den som reflekterar och den som agerar. Det är här, mellan dessa två, som människan uppstår – i konflikten, i rörelsen, i det ofullbordade.
Två stycken doktorer
GABRIEL Den medvetna läkaren. Reflekterande, iakttagande, kontrollerad. Bär Personans mask och försöker förstå livet genom tanken. Men under den lugna ytan växer oron – en känsla av att livet inte levs - och en annan röst, som han länge försökt tiga ihjäl.
TYKO Den undanträngda sidan av doktorn; Skuggan: den del av människan som bär både det förbjudna och det nödvändiga. Den som vill handla när Gabriel tvekar, som känner där Gabriel analyserar. Tyko är rastlösheten, driften, impulsen – men också ärligheten.