Från gryningen den 28 juni 1709 dog svenska soldater i tusental.
- Upplands regemente fotsoldater räknade på morgonen 28 juni runt 700 man och några dagar senare kunde man bara finna 14.
- Västerbottens regemente bestod av två svaga bataljoner på sammanlagt 600 man när det på morgonen anslöt till Dalregementet, Närkingarnas första bataljon och Jönköpingsbataljonen då de anföll de ryska redutterna.
- Västerbottens två bataljoner, Dalregementets två bataljoner och Närkingarnas första bataljon och Jönköpingsbataljonen totalt 2 600 man tappade 85 % av manskapet som döda eller sårade.
Jönköpingssoldaten Harald Oxe har i en dikt illustrerat vad han upplevde de fruktansvärda timmarna under stormningen:
Dels ropas: skjuten jag är i armen, i handen, i låret,
Huvud, i hals och i bröst, i sidan, i benet, i foten;
Hjälp, hjälp nu, kär kamrat, till fältskärn att bliva förbunden!
Dels måste taga till flykt, i stick lämna hatten och hättan...
- Per Gädda från Kiärsbäck (Nikkala) sköts i höger hand och fot
- Mickel Lilja från Helsingbyn fick vadbenet genomborrat av en kula strax ovanför fotknölen
- Henrik Elefant från Koivukylä föll av ett hugg från en rysk värja i armen och ett skott i ryggen
- Fänrik Charliere skadade sin vänstra armbåge svårt av en rysk ”bomb”
Av de 165 tornedalska soldater som med Västerbottens regemente följde Karl XII:s armé österut våren 1708 försvann 161. Endast fyra invalidiserade soldater lyckades återvända hem, tre av dem efter år i fångenskap.
Tack till Petter Antti för hans fina text om soldater vid Torneå kompani under SNK!