Karl XI´s krigsartiklar från 1683 i förenklad, moderniserad form

Krigsartiklar, utfärdade och stadfästa av Hans Majestät Konung Carl XI, Konung av Sverige, Götaland och Västergötland, på Stockholms slott den 2 mars 1683. 

Vi, Carl med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes konung, förkunnar härmed: Liksom våra högt ärade förfäder och tidigare konungar av Sverige alltid varit angelägna om att säkra rikets välfärd och utveckling, så har också vi vidtagit åtgärder och utfärdat förordningar, både civila och militära, som våra trogna undersåtar i alla stånd ska kunna följa för att gynna såväl det allmänna bästa som sin egen fred och trygghet. Särskilt viktigt har vi funnit att se över den militära disciplinen. Våra föregångares krigsartiklar har varit väl grundade, men tiden kräver översyn och uppdatering. Därför har vi låtit utarbeta en ny och mer ändamålsenlig ordning, vilken vi härmed stadfäster. Dessa artiklar följs även av kompletterande förordningar, regler och instruktioner, inklusive: 

1. Vår förordning om hur General- och Regementsrätter ska hållas, med regler för rättsprocesserna.
2. Instruktion för Generalauditörens ämbete.
3. Bestämmelser för Generalgevaldigerns tjänst.
4. Generalvagnmästarens plikter.
5. Generalrumormästarens ämbete.

 Vi bifogar även tidigare utfärdade plakat och påbud, som exempelvis den reviderade tågordningen, regler för inkvartering, och förbud mot dueller och slagsmål. Dessa bestämmelser syftar till att upprätthålla strikt disciplin inom armén. Inga domare inom krigsväsendet får avvika från artiklarnas bokstav utan ska döma i strikt överensstämmelse med lagen. Endast om särskilda skäl föreligger, får frågan hänskjutas till oss eller till fältmarskalken för avgörande. Vad som följer är de nya krigsartiklarna:

 
  Titel I – Om Gudsfruktan och Guds heliga ord 

1. Eftersom all lycka kommer från Gud och alla människor bör dyrka Honom enligt Hans ord, förbjuds härmed all avgudadyrkan. Ingen får inom armén utöva eller beblanda sig med avgudar, trolldom eller vidskepelse. Den som gör det ska dömas efter Guds och Sveriges lagar.
2. Den som hädar Guds namn, nykter eller berusad, och detta kan bevisas, ska utan pardon dömas till döden.
3. Den som gör narr av gudstjänsten, hånar Guds ord eller sakramenten, och ertappas med detta, ska först ställas inför fältprästerskapet. Om dessa bedömer att gärningen är hädisk, ska personen dömas till döden av krigsrätten.
4. Om yttrandena är ogenomtänkta och sprungna ur okunskap, ska personen första gången tillrättavisas, be om förlåtelse under korum (morgon- eller aftonbön), och böta en månads sold till krigssjukhuset. Vid andra tillfället görs detsamma. Tredje gången döms personen till arkebusering.
5. Missbruk av Guds namn genom svordomar, förbannelser, lögner och bedrägeri är strängt förbjudet. Den som ertappas med detta, ska bestraffas – t.ex. genom att böta till fattigbössan eller bära vapen öppet under korum som skamstraff.
6. Den som svär eller hädar som vana eller i berusat tillstånd, ska böta en månads sold till krigssjukhuset och be Gud om förlåtelse offentligt under korum. Prästerna och andra ansvariga ska ha noga tillsyn över detta.

  Titel II – Om gudstjänst och predikan 

7. För att inge sann gudsfruktan i soldaternas hjärtan ska morgon- och aftonbön (korum) hållas dagligen i lägret. Alla, officerare och soldater, ska knäböja under bönen. Trumpetare och trumslagare ger tecken för samling.
8. En präst som utan giltigt skäl underlåter att hålla korum, ska böta en månads sold till krigssjukhuset.
9. Officerare som uteblir från bön utan giltigt skäl, ska också böta till krigssjukhuset. Prästen ska föra tillsyn över detta.
10. Soldat som utan giltigt skäl uteblir från korum ska första och andra gången bära vapen som straff, och tredje gången stå i halsjärn dag och natt.
11. En präst som är berusad vid korum tillfället ska vid första och andra tillfället tillrättavisas av fältprästerskapet, tredje gången förvisas från lägret.
12. Officerare som är berusad vid korum, och stör ordningen, ska första gången stängas av två månader, andra gången degraderas till soldat, tredje gången avskedas utan heder.
13. En vanlig soldat som gör detta ska sitta i halsjärn dag och natt.
14. Predikan ska hållas varje söndag och på högtidsdagar, samt minst en gång i veckan när inga andra helgdagar infaller. Under böner och predikan ska alla stå på knä. Den som utan giltigt hinder uteblir straffas som under korum.
15. Handlare och markententare måste stänga sina bodar under gudstjänst och får inte sälja alkohol under denna tid. Om någon bryter mot detta, konfiskeras en tredjedel av hans egendom. Denna delas mellan krigssjukhuset, angivaren och Generalgevaldigern.
16. Alla kalas och festligheter förbjuds under gudstjänst, med samma straff som för korumsförsummelse.
17. Präster är skyldiga att påminna om detta och anmäla överträdelser till rätt befäl. Om förövaren är en officer som inte står under någon annan, ska anmälan ske till fältmarskalken eller högsta befälhavare.

 Titel III – Om fältprästernas kall och ämbete 

18. Alla präster som tjänstgör i armén ska utses av biskopen i det stift där regementet hör hemma. Officerare får inte själva anställa präster utan samråd med biskopen. För utländska eller värvade regementen gäller vad som avtalats vid värvningen.
19. För att ordna och döma i kyrkliga ärenden inom armén ska ett fältkonsistorium inrättas. Det ska bestå av regementspastorer och ledas av hovpredikanten eller, i konungens frånvaro, fältmarskalkens predikant. Detta konsistorium har samma rätt att döma i kyrkliga frågor som något annat konsistorium i riket.
20. Ingen officer får utan samtycke från regementschefen och konsistoriet anställa eller avskeda en präst. Endast om prästen av konsistoriet bedöms vara olämplig får han skiljas från sitt kall.
21. Om en fältpräst anklagas för bristande lärdom eller dåligt uppförande, ska detta anmälas till konsistoriet som utreder saken och, om anklagelserna bekräftas, kan avskeda och straffa honom.
22. Om ingen officer anmäler prästen, men det finns tydliga tecken på olämpligt beteende, ska konsistoriet självt utreda saken och döma enligt vad som är rätt.

  Titel IV – Om konungens, officerarnas och soldaternas lydnad 

23. Alla regementen ska bygga på tydlig befälsordning. Högsta befälet utövas av konungen, och alla officerare och soldater ska lyda honom och de befäl han utser.
24. Alla inom armén, både officerare och soldater, är skyldiga att lyda fältmarskalken eller den som konungen utsett till överbefälhavare.
25. Fältmarskalken ska behandlas med samma vördnad som konungen själv. Den som talar nedsättande om honom ska straffas av krigsrätt, med t.ex. fängelse, bot eller offentligt avbön.
26. Den som har klagomål mot fältmarskalken får endast framföra det till konungen eller ansvarig myndighet. Offentligt tal mot honom straffas med döden.
27. Den som lyfter vapen mot fältmarskalken, oavsett om han orsakar skada eller inte, döms till döden.
28. Samma gäller andra höga befäl inom armén. Alla ska visa respekt för sina överordnade.
29. Den som angriper någon som erhållit konungens eller fältmarskalkens beskydd (lejdebrev), döms till döden.
30. Alla under ett regemente ska lyda sin överste, övningslöjtnant, major samt övriga befäl.
31. Den som vägrar lyda sin befälhavare eller uppträder respektlöst mot denne, straffas enligt samma lagar som vid olydnad mot fältmarskalken.
32. Om befäl beordrar något som inte tillhör deras ämbete eller är till nytta för kronan, behöver soldaten inte lyda utan ska anmäla det till regements- eller generalrätten.
33. Samma gäller för lägre befäl: soldater ska lyda befäl bara i tjänsteärenden. Vid konflikter ska rätten avgöra saken.
34. En soldat som attackerar sin korpral, sergeant eller annan lägre befäl ska dömas till döden.
35. Den som skadar en officer i tjänst – oavsett plats – ska dömas till döden.
36. I umgänge mellan soldater och underofficerare ska soldaterna visa respekt även utanför tjänst. Om en underofficer missbrukar sin ställning, ska soldaten anmäla det. Självtagen hämnd är förbjuden.
37. Alla offentliga påbud ska kungöras av trumpetare och trumslagare. Den som bryter mot dessa straffas enligt vad som angivits i förbudet.
38. Den som köper eller säljer varor i strid med offentligt förbud får sina varor eller pengar konfiskerade, och båda parter straffas. Generalgevaldigern ansvarar för tillsynen.

 Titel V – Om våld och dragna vapen 

39. Om en officer eller soldat drar sitt vapen i fältmarskalkens närvaro med avsikt att skada, ska han omedelbart förlora sin tjänst (officer) eller löpa sex gånger gatlopp genom 300 man (soldat).
40. Om detta sker i vredesmod under marsch, i läger, garnison eller i strid, ska gärningsmannen arkebuseras.
41. Att dra vapen i vredesmod på plats där krigsrätt hålls straffas med döden.
42. Om någon sårar en annan på sådan plats och tid, ska han förlora både liv och egendom.
43. Att dra vapen och skada någon under pågående gudstjänst straffas med döden.
44. Den som drar vapen i vredesmod nära eller under vakt, i läger, stad eller fästning, döms till döden.
45. Den som förolämpar eller gör motstånd mot vakten under tjänsteutövning döms till döden.
46. Den som fysiskt angriper vakten på post, var det än sker, förlorar liv och egendom.
47. Den som drar vapen mot patrull eller rond, eller skadar dessa, döms till döden.
48. Soldater som väsnas nattetid i stad eller fästning, eller kastar sten, straffas med gatlopp.
49. Om en officer gör detta, ska han stängas av från tjänst i två månader och ge sin lön till krigssjukhuset.

  Titel VI – Om arbetsplikt för soldater 

50. Ingen soldat får vägra utföra beordrat arbete till rikets nytta. Den som vägrar eller protesterar offentligt döms till döden.
51. Den som försumpar statligt arbete straffas med trä- eller järnstraff och får leva på vatten och bröd.
52. Officerare ska se till att arbetet fortskrider ordentligt. Den som försummar detta, straffas enligt krigsrättens dom.
53. Inga officerare får tvinga sina underlydande att utföra arbete för deras privata räkning. Straff: en månads sold per missbrukad soldat, varav angivaren får en tredjedel. Om hjälp beordras i en nödsituation utan att det är betungande, ska soldaten lyda.

  Titel VII – Om alarm och vakttjänst 

54. Den som utan orsak orsakar alarm i läger eller fästning, eller avlossar skott i onödan, döms till döden. I stad eller garnison gäller lindrigare straff: officer mister sitt vapen och två månadslöner, soldat löper tre gånger gatlopp.
55. Den som uteblir från beordrad vakt tjänstgöring straffas: soldat med trä-, järn- eller bröd- och vattenstraff, officer får tjäna en månad som vanlig soldat.
56. Den som sover på sin post (läger, fält eller fästning) arkebuseras.
57. Den som lämnar sin post utan att bli avlöst, eller blir så berusad att han inte kan tjänstgöra, döms till döden.

  Titel VIII – Om marsch och tågordning 

58. Så snart signal ges för uppställning ska alla infinna sig vid sitt kompani. Den som uteblir utan giltigt skäl straffas: soldat med järn, officer mister tjänsten.
59. Alla som svurit trohet till fana eller standar ska följa med vid uppbrott. Den som medvetet stannar kvar utan tillstånd straffas enligt föregående artikel.
60. Om detta sker i form av myteri, döms gärningsmännen till döden.
61. Ingen frisk soldat får lämna sitt kompani under marsch eller i läger utan pass och tillstånd från sin officer. Straff: döden.

  Titel IX – Om rymning och fältflykt 

62. Den som rymmer från tjänsten eller lämnar sin fana utan att kämpa till sista möjliga stund, döms till döden. Samma gäller den som byter regemente utan avsked eller tar ny värvning utan att ha lämnat sin gamla tjänst.
63. Den som flyr från marscherande fana döms till döden och vanära. Den som dödar en sådan rymling är utan skuld.
64. Regementen eller kompanier som flyr från strid innan de gjort sitt yttersta, ställs inför generalrätt.
65. Om skulden ligger hos befälet, ska detta avrättas och egendomen konfiskeras enligt lag.
66. Om både befäl och manskap bär skuld, avrättas befälet som ovan, och var tionde soldat hängs efter lottning. Övriga får tjäna utan fana och bo utanför lägret tills de gottgjort sin skuld genom mod och tjänst. OsSkyldiga får frias.
67. Den som är först att fly i strid får dödas utan straff. Om han överlever, ska han dömas fredlös och hans egendom förverkas.
68. Om ett helt regemente, eskadron eller kompani flyr fältet, ska de tre gånger kallas till rätta. Uteblir de, döms de fredlösa och deras egendom förverkas.

 Titel X – Om stormning av fästningar 

69. Om befäl eller soldater viker undan vid stormning av fästningar eller skansar, utan att först ha kämpat till yttersta förmåga och blivit tillbakadrivna av fienden, straffas de som fältflyktiga. Domstolen ska ta hänsyn till stormningens svårighetsgrad vid dom.
70. Om ett regemente eller kompani överger en fältskans, batteri eller redutt utan att ha försvarat den till det yttersta och ingen hjälp fanns att vänta, straffas de som fältflyktiga.

  Titel XI – Om förhandling med fienden 

71. Regementen eller kompanier som utan konungens eller fältmarskalkens vetskap inleder förhandlingar med fienden, och detta bevisas, ska ha sitt befäl dömt till döden och förlust av ära och egendom. Var tionde man av soldaterna ska hängas genom lottning. Övriga straffas enligt artikel 66. Den som kan visa att han protesterat ska frikännas.
72. Om de inte tas till fånga, behandlas de som fältflyktiga och deras egendom konfiskeras.

  Titel XII – Om kapitulation av fästningar 

73. Guvernör eller befäl som ger upp en fästning utan yttersta nöd, döms till döden och förlust av ära och egendom. Soldaterna får tjänstgöra utan fana utanför lägret tills de gottgjort sin skuld.
74. Om soldaterna tvingar guvernören att kapitulera och detta bevisas, döms befälen till döden och var tionde soldat hängs. Övriga straffas som fältflyktiga.
75. För att frikännas vid kapitulation måste försvararna ha varit i extrem nöd: all föda slut, all ammunition förbrukad, ingen hjälp möjlig.

  Titel XIII – Om förräderi och kontakt med fienden 

76. Den som förråder sin ed till konungen och samarbetar med fienden, döms till döden och förlorar allt.
77. Den som förmedlar information eller brev till fienden utan godkännande från konungen, fältmarskalken eller guvernören, döms till döden och förlorar ära och egendom. Den som avslöjar lösenord för fienden straffas också med döden.
78. Den som går över till fienden får sitt namn anslaget på galgen. Hans egendom förverkas och han döms till döden om han återfinns.

  Titel XIV – Om myteri och slagsmål 

79. Otillåtna sammankomster som riskerar att orsaka myteri straffas som fältflykt, både för befäl och soldater. Officerare får inte godkänna sådana samlingar.
80. Kompanier eller regementen som gör uppror straffas som fältflyktiga. Den som orsakat upproret avrättas genast.
81. De som vägrar avancera i strid eller stödja sina kamrater när så krävs, straffas som fältflyktiga.
82. Slagsmål i läger eller fästning är förbjudet. Om det gäller högre officerare hanteras det enligt plakatet om dueller. Underofficerare som slåss degraderas och tjänar som soldater. Soldater straffas med gatlopp. Skador ersätts enligt lag.
83. Den som talar ord som kan orsaka myteri, straffas enligt krigsrättens beslut.
84. Den som startar bråk och ropar på hjälp så att oordning uppstår, straffas med döden eller annat straff efter omständigheterna. De som ansluter sig till tumultet straffas likaså.

  Titel XV – Om dråp och mord 

85. Den som dödar annan utan nödvärn, och det kan bevisas, döms till döden utan möjlighet till böter.
86. Den som anstiftar eller köper någon att döda eller skada annan, döms som om han själv begått brottet. Även den som utfört gärningen straffas likadant.
87. Den som dödar med gift eller trolldom, döms till stegling (man) eller bränning (kvinna). Medhjälpare straffas lika.

  Titel XVI – Om våldtäkt, hor och otukt 

88. Den som våldtar någon, oavsett plats eller ålder, döms till döden.
89. Horor får ej finnas i lägret. Om en soldat lever med sådan kvinna måste han gifta sig med henne, annars straffas båda och kvinnan förvisas.
90. Samlag mellan ogifta personer bestraffas med 40 mark silver. Upprepas brottet fördubblas böterna. Offentlig bikt krävs.
91. Om den ene är gift, fördubblas böterna. Kan de inte betala, utdöms gatlopp och piskning. Även den ogifte straffas. Offentlig bikt gäller för båda.
92. Vid tredje gången tredubblas böterna. Utan betalning: gatlopp (9 för gifta, 6 för ogifta). Kvinnan piskas.
93. Vid fjärde gången eller om två gifta personer begår hor med varandra: dödsstraff.
94. Hor inom släkten döms enligt Guds lag och gällande lagstiftning. Samlag mellan kusiner: 80 daler silver per person.
95. För övrigt otukt inom släkten gäller 60 daler i böter, om det inte är dödsstraff.
96. Den som lämnar sin lagvigda hustru och gifter om sig medan hon lever, döms till döden. Samma gäller kvinnan.
97. Tidelag eller annan sodomitisk synd straffas med halshuggning och bränning.

 Titel XVII – Om brand, röveri och stöld 

99. Det är förbjudet att utan order bränna städer, byar, kyrkor, skolor eller andra byggnader. Den som bryter mot detta döms som mordbrännare och straffas med döden eller efter sakens art.
100. Ingen får i fiendeland orsaka skada utan särskild order från konungen eller fältmarskalken. Den skyldige straffas enligt hur stor skadan varit.
101. Ingen får stjäla från någon – oavsett plats – vid livstraff.
102. Den som ertappas med stöld under marsch straffas med gatlopp eller hängning beroende på brottets art.
103. Den som stjäl i garnison: vid värde under 40 daler – gatlopp. Vid tredje förseelse eller stöld ur kyrka – dödsstraff.
104. Den som i fiendeland plundrar utan tillstånd, tar boskap, förstör varor eller proviant som förs till armén, döms till döden.
105. Den som stjäl från sin husbonde, vaktplats eller kamrat döms till döden.
106. Den som hittar något och inte inom sex dagar rapporterar till sitt befäl eller lämnar in det, betraktas som tjuv och straffas.
107. Den som vid passage av vakt tvingar till sig något ska straffas enligt värdet och omständigheterna.
108. Den som stjäl från artilleri-, tyg- eller ammunitionsförråd döms till döden oavsett stöldens värde.

  Titel XVIII – Om kvarter och lägerdisciplin 

109. Alla ska nöja sig med tilldelat kvarter. Ingen får beslagta, omfördela eller lägga beslag på andras kvarter. Brott mot detta straffas som myteri.
110. Den som skadar sin värd eller värdinna straffas: först be om förlåtelse, sedan dubbelt skadestånd, därefter straff enligt krigsrättens bedömning.
111. Ingen får ta sig in eller ut ur läger, retranchement eller fästning utanför de ordinarie portarna. Brott straffas med döden.
112. Ingen får lämna sin post, läger, garnison eller ort utan tillstånd. Straff: döden.

  Titel XIX – Om vårdslöshet med vapen och utrustning 

113. Den som kastar bort sitt vapen ska löpa gatlopp och tjänstgöra utanför lägret tills han gottgjort sitt brott.
114. Den som förstör sin utrustning med flit ska återbetala detta och leva på vatten och bröd i en period enligt krigsrättens bedömning.
115. Den som pantsätter, säljer eller förstör sin utrustning straffas med gatlopp första och andra gången. Tredje gången: döden. Den som köper sådan egendom straffas lika.

  Titel XX – Om byte och fångar 

116. Ingen får plundra kyrkor, skolor eller hospital – inte ens vid storm – utan särskild order. Överträdelse straffas som stöld.
117. Efter seger ska ingen börja plundra innan fienden helt besegrats. Den som gör det får dödas av officer eller kamrat. Om ingen skada sker: fängelse och bytet till krigssjukhuset.
118. Vid storm får byte endast ske efter att fästningen är helt tagen, borgerskapet nedlagt vapen, kvarter utdelats och order givits. Överträdelse straffas som i artikel 117.
119. Allt krut, ammunition och proviant i offentliga hus tillhör kronan. Övrigt byte delas mellan soldaterna efter att tionde delen avsatts till de sjuka.
120. Fångar ska inom 24 timmar överlämnas till generalgevaldigern. Den som friger fångar utan tillstånd mister sin tjänst eller straffas med gatlopp.
121. Generalgevaldigern rapporterar därefter till konungen eller fältmarskalken för vidare beslut om belöning och fördelning.
122. Det är förbjudet att ta någon annans fånge med våld. Tvister ska lösas av befäl. Fången ska återlämnas och brottslingen straffas.
123. Fanor och standar tagna från fienden ska inom 24 timmar överlämnas till konungen eller fältmarskalken. Den som behåller dem straffas enligt artikel 120.

  Titel XXI – Om mönstring 

124. Ingen officer får vägra mönstring när sådan beordrats. Vägran straffas som myteri.
125. Det är förbjudet att låna eller använda folk som ej tillhör kompaniet vid mönstring. Den som avslöjar detta får 20 riksdaler och kan få avsked. Den som godkänner bedrägeri mister tjänst och kan dömas till döden.
126. Den som deltar i mönstringsbedrägeri straffas första och andra gången med gatlopp. Tredje gången: döden.
127. Officer som känner till fusk vid mönstring men ej rapporterar det, avsätts offentligt som opålitlig tjänare.
128. Den som lånar häst eller utrustning till mönstring förverkar allt. Hälften tilldelas ryttmästaren, hälften profossen. Låntagaren straffas med gatlopp. Den som lånar ut bestraffas som otrogen undersåte.
129. Den som med vilja skadar sin häst för att slippa tjänst straffas med gatlopp, tredje gången: döden.
130. Alla soldater ska införas av mönsterherren själv. Listor görs med särskilda blad för frånvarande och förrymda.

  Titel XXII – Om avsked 

131. Ingen officer får ge avsked till soldat utan mönsterherrens och överstens godkännande. Gäller ej värvade regementen där andra avtal gäller.
132. Avsked får ej ges under fälttåg eller inför strid, utan konungens eller fältmarskalkens särskilda tillstånd.
133. Officer som ger olagligt avsked förlorar sin tjänst. Soldaten mister tre månadslöner och fängslas en månad.
134. Ingen får ge permission utan befälhavarens tillstånd. Brott straffas med tre månadslöner och ansvar för uppkommen skada.

  Titel XXIII – Om sold och lön 

135. Ingen får lämna sin post för att kräva lön utan tillstånd. Officer mister sin fordran och tjänst. Soldat straffas med gatlopp.
136. Officer får ej undanhålla lön, kläder eller proviant. Om så sker: dubbelt återbetalning, tre månadslöner indragna, samt ansvar för följdskador.
137. Om officer vill få ersättning för utlägg till soldater, måste det ske via kommissarier. Det får inte hindra arméns tjänst.
138. Den som låter betala sig för fler soldater än han har, mister sin tjänst och kan dömas till döden.
139. Den som offentligt ropar efter pengar bland trupperna straffas som myterist.
140. Om betalning dröjer, ska ändå alla göra sin plikt. Nödproviant ska ges och resterande gottgöras vid avräkning.

  Titel XXIV – Om undangömmande av brottslingar 

141. Den som medvetet skyddar förrädare eller grova brottslingar, eller hjälper dem fly, straffas som om han själv begått brottet.
142. Ingen dömd brottsling får vistas i armén eller bland krigsfolket.

 Titel XXV – Om ed och plikt 

143. Alla officerare och soldater, utan undantag, ska avlägga följande trohetsed:

 "Jag N.N. svär vid Gud och Hans heliga evangelium att jag vill vara en trogen och lydig tjänare till Hans Majestät Konung Carl XI och hans rättmätiga arvingar, enligt arvsrätten fastställd vid riksdagarna 1604 och 1682–83. Jag ska tjäna kung och rike troget, främja deras bästa, avvärja deras skada, följa de förelästa krigsartiklarna, visa mod i strid och hörsamma mina befäl i allt som gagnar riket. Jag ska ej desertera utan stå fast så länge liv och kraft finns i mig. Så sant mig Gud hjälpe till liv och själ." 

144. Om något befalls genom offentligt påbud utöver dessa artiklar, ska det följas lika noga som om det ingick här.
145. Slutligen: alla – oavsett rang eller börd – som tjänar i vår armé, ska rätta sig efter dessa artiklar. Ingen får hävda privilegier mot dessa regler så länge han uppbär lön som krigsman. Dessa artiklar ska uppläsas offentligt varje månad för varje regemente och kompani.

 Undertecknat av: CAROLUS (L.S.) Utfärdat på Stockholms slott den 2 mars 1683.
  

Kungl. Maj:ts förordning om General- och Regementsrätter, samt processreglerUtfärdad på Stockholms slott den 2 mars 1683

§1 För att rättvisa ska skipas utan hänsyn till person, inom armén och militären, inrättar Kungl. Maj:t två typer av krigsrätter: Regementsrätt (underrätt) och Generalkrigsrätt (överrätt). Alla tvister och brottsmål inom krigsfolket ska behandlas av dessa enligt krigsartiklarna och andra kungliga förordningar. 

§2–4 Regementsrätten leds av regementets överste eller överstelöjtnant som ordförande. Assessorer utses ur regementet: 

• Infanteri: 2 kaptener, 2 löjtnanter, 2 fänrikar, 2 fältväblar, 2 sergeanter, 2 förare.
• Kavalleri: 3 ryttmästare, 3 löjtnanter, 3 kornetter, 3 korpraler.
  Tillsammans bildar de tretton ledamöter med ordföranden.

§5 Generalkrigsrätten leds av fältmarskalken eller en av kungens utsedda generalspresidenter. Domarna består av generalspersoner och högre officerare i rangordning. 

§6–7 Alla ledamöter i båda rätterna svär ed att döma rättvist enligt Guds och Sveriges lag, krigsartiklarna och sitt samvete – utan att påverkas av vänskap, frändskap, mutor, rädsla eller hat. 

§8–10 Generalkrigsrätten ska ha en edsvuren sekreterare, en rättegångsväbel och krigsrättsskrivare. Regementsrätten har en auditör och väbel som ansvarar för rättsprocessen. 

§11–12 Generalkrigsrätten hanterar bl.a. majestätsbrott, förräderi, våld mot höga officerare, uppror inom regementen, allvarliga civilmål över 200 daler silvermynt och mål där regementsrätten är jävig. 

§13–15 Klarar inte regementsrätten att avgöra en sak, eller rör det dödsstraff eller förräderi, måste domen först refereras till kungen eller fältmarskalken innan den verkställs. 

§16–21 Generalauditören eller hans löjtnant är åklagare i överrätten. Fiskalen biträder i mål som rör kungen. Profossen agerar åklagare i regementsrätten. Alla domar ska dokumenteras noggrant och domen ska uppläsas offentligt. 

§22–28 Processregler anges i detalj: stämning, åklagande, svaromål, bevis, vittnesmål, värjemål (edgång), domföring och votering. Bekännelse eller stark bevisning krävs för fällande dom. Eden får endast användas som sista utväg.  

Kungl. Maj:ts instruktion för General-Auditören 

1. Generalauditören ska döma enligt lag och krigsartiklar, samt hålla tillsyn över att ordning och rättvisa skipas.
2. Han ska uppmärksamma överträdelser och anmäla dem till rätt instans.
3. Juridiska handlingar (testamenten, kontrakt etc.) får extra kraft om de undertecknas av auditören.
4. Han ansvarar för att domar verkställs och ska underrätta befäl om försummelser.
5. Han hanterar tvister bland marketentare och liknande.
6. Han ska övervaka ordningen bland rättsväsendets personal och se till att officerare infinner sig till rätten.
7. Han ska föra dagbok över allt som sker i armén samt föra register över fängslade.
8. Han ansvarar för att förhöra fångar, föra protokoll och underrätta kungen.

 9–15. Han ska se till att rättvisa upprätthålls, övervaka all handel, bestraffa överträdelser, samarbeta med Generalgevaldiger, Fiskal och Rumormästare, och ha nödvändigt stöd av övriga officerare.  

Kungl. Maj:ts instruktion för General-Gevaldiger och Regementsprofosser 

1. Generalgevaldiger har rätt att gripa brottslingar även utan särskild order, men får inte verkställa straff utan beslut.

 2–4. Samma befogenheter gäller för regements- och kompaniprofosser. Ingen får hindra deras tjänsteutövning. 

5–6. Profosserna ska lyda generalgevaldigern. Denne ska övervaka priser, kvalitet på varor och handel inom armén. 

7–10. Han ska förhindra oreglerad handel och beslagta olovliga varor eller tjuvgods. 

11–12. Profosserna ska bevaka predikan och tapto (signal om tystnad), samt rapportera överträdelser. 

13–15. Profosserna ansvarar för att all brottslighet rapporteras och att kvarteren hålls i ordning. 

16–23. Brottslingar får inte släppas utan order. Profosser måste rapportera dagligen, följa order, och verkställa exekutioner enligt dom.  

Kungl. Maj:ts instruktion för General- och Regementsvagnmästare 

1–3. Generalvagnmästaren ansvarar för ordningen bland arméns vagnar vid marsch och läger. Regementsvagnmästare ska utses och disciplineras vid behov. 

4–7. Han ska ha en löjtnant till hjälp, känna till vägar och vägförhållanden, samordna vagnars marsch enligt order och terräng. 

8–12. Han ska förebygga hinder i terräng, se till att inga vagnar går före i ordningen, och förhindra att någon skickar iväg sin vagn utan tillstånd.  

Kungl. Maj:ts förordning om Rumormästarens ämbete 

1. Rumormästaren har befogenhet att upprätthålla ordning utanför lägret.
2. Han ska gå före armén och hindra plundring av kvarter innan soldaterna anländer.
3. Han får inte själv begå de överträdelser han ska förhindra.
4. Han får direkt bestraffa brott som bevittnas, men måste föra vidare mer komplexa ärenden till Generalgevaldigern.
5. Han ska vara ett föredöme och lojalt följa alla order som främjar arméns ordning och kungs makt.